fredag 11 juni 2010

Rinkeby är Rågsved på 60-talet


Nu skrivs det om Rinkeby igen. Och vad har hänt den här gången? Jo, några ungdomar har tänt på en skola och kastat sten. Det är puckat och idiotiskt att elda upp några högstadielevers skolbyggnad.

Men det är också typiskt att det är nu Rinkeby får vara med i tidningarna. Nu när det är problem och eldsvådor och grejer så orkar sig politikerna och media ut till ”farliga förorten”. De är bara här när de kan vinna billiga poänger på att se ut som att de tar tag i saker. Men var är de alla de andra 364 dagarna om året? Vem kommer och lyssnar på oss som bor här? För vi har saker att säga!

Media har diskuterat fram och tillbaka om vad som egentligen hände och vad som låg bakom. Och man kan fråga sig varför det händer just nu och varför det händer i Rinkeby, i Angered och i Gottsunda? Varför inte i Täby, Danderyd eller på Lidingö? Det händer nu och här av precis samma anledning som det hände i Rågsved och Bagarmossen på 60-talet.

Arbetslösheten för oss som är unga ligger på 25 procent. I Husby är den ännu högre på 38 procent. Varannan ung människa i Stockholm är utan en egen bostad. Nu när folk tar studenten är det många som går ut utan fullständiga betyg och som känner att skolan aldrig gav någonting. Tensta och Rinkeby snackas hela tiden ner. Ungdomsmottagningen flyttar och fältassistenter försvinner. När man breddar E18 eller säljer våra centrum till monsterföretaget Boultbee eller drar igång Järvalyftet, då frågar man politikerna i Stadshuset, inte oss som bor här om vad vi vill. Det är klart det finns en frustration, vi är trötta på att inte bli tagna på allvar!

Att elda skolor är självklart inte lösningen på den frustrationen. Vill man förändra saker så får man också göra någonting åt det, gå ihop med andra och ställa krav och jobba för det. Antingen genom Ung Vänster eller någon annanstans.

Här kan du läsa om vad Vänsterpartiet vill göra.


(PS. Både Täby, Danderyd och Lidingö finns i datorns rättstavningsprogram, men varken Tensta eller Rinkeby. En liten grej kanske, men ändå...)